Hollywoodland
 | Min första reflektion var att Mr "Pianisten" Adrien Brody hade huvudrollen. Sedan dök Joe Spano upp (Spanarna på Hill Street) som jag brukade se ensam på söndagkvällarna i de tidiga tonåren. Det är en Film Noir som har en dyster stämning, ofta med en speakerröst som förklarar känslostämningar. Det här får räknas som postiva iakttagelser men filmen kräver uppmärksamhet så det är bättre att se den en söndageftermiddag än kl 20 en arbetsdag. Rågbröd är mitt slutord, kraftig, innehållsrik, men slinker inte ner så lätt. Filmfestivalen, Folkan. Recension från Rolling Stone. Andra bloggar om: film, Hollywoodland, Göteborg Film Festival |
Kommentarer
Postat av: J
Du undviker ständigt att egentligen berätta vad du tycker om filmerna?
Postat av: Vickan
Njae, inte egentligen. Jag vill förmedla de känslor som jag spontant upplever av filmer jag ser. Om en film är bra eller dålig sitter ju ofta i betraktarens öga, därför försöker jag vara subjektiv i det jag skriver.
Postat av: Herlock
Brody är klockren. Har alltid gillat honom, han har lite Vincent Gallo i sig på något sätt. Imorrn skall jag se Antonia och Linda Linda Linda. Den första en brasiliansk hiphop-dokumentär, den andra ett lättsmält japanskt popdrama med musik av James Iha. Tjoho!
Trackback