The Wrestler (2008)
| Med tragediblandad förtjusning gick jag och Reine och såg Mickey Rourkes comeback. Förtjusningen lät inte vänta på sig. Nästan med samma äkta känsloinlevelse som Heath Ledger i Batman tar Rourke sig an Randy The Ram. Det är ingen solskenshistoria men storyn ger i sin hopplöshet ändå något positivt. Man får sympatier för Randy, hoppas på honom och tycker trots looserheten mycket om honom. Det finns själ och hjärta i filmen men det är ingen feelgood. Med Reine på Roy. Betyget blir 4,5 - ett filmtips! | Recension | Officiell | IMDB | Andra bloggar om: film, The Wrestler, Mickey Rourke, filmtips, Wrestling |  |
Kommentarer
Postat av: tobbe i varberg
låten med springsteen från filmen är ett mästerverk
Postat av: Vickan
ja, det håller jag med om. Den spelades som slutmelodi. Har du sett filmen?
Postat av: Ulla Jonsson
Tjenis kära rese-väninna!
Så bra att du sett denna fantastiska film, även om
jag förstår att du kanske inte drabbas av samma
"besatthet" som jag så gillar du den ju!
För mej var det faktiskt en feel-good-film, fast jag
kan ju må bra av lite konstiga saker...
Postat av: Vickan
Ja, kära reskompanjon, det är bra att vi blir besatta av lite olika saker. Men ibland faller vi båda, som för Mojo Blues :)
Postat av: Mikaela
Jag har den hemma. Ska nog ta och se den ikvall. Verkar grymt bra.
Trackback
